Is the horrible torture really over?

Im part of an MC, and then you accept that life's hard, but I never expected torture...

Sedan första dagen på jobbet, när jag fortfarande arbetade för bemanningsföretag och var en hangaraound på Fabrics lager, har vi blivit utsatta för tortyr. Varje dag, nästan helt oavbrutet, har vi utsatts för rysk tortyr; oljud som plågat våra trumhinnor; samma oljud dag in och dag ut, varje dag i veckan, varje vecka i månaden, varje månad av året. Denna tortyr, som helst inte ska nämnas vid namn, är norska P4, Djävulens radiokanal, ett kommunisternas påfund som borde elimineras från jordens yta. När jag påstår att vi tvingas lyssna på det så är det hundra procent sant. Man har flertalet gånger försökt få ledningen att byta radiokanal, men utan att lyckas. De gamla stofilerna på lagret har vid varje försök stuckit in ett finger i det hela och påstått att de får migrän så fort en annan kanal sätts på. Musiken är för hård, eller nåt. En anställd på lagret försökte då ringa in till P4 i en vädjan att de ska spela lite varierad musik då vi tvingas lyssna på deras skitmusik dag ut och dag in. De svarade med att de spelar den musiken som är mest attraktiv. Mest attraktiv, my ass! När han sedan började arbeta med öronproppar för att slippa bli torterad sa de åt honom att det var en säkerhetsrisk då han inte kunde höra informationsmeddelandena från byggnadens interna radio... Han var alltså fast med djävulens kanal och fick inte ens ha öronproppar för att slippa höra den skitmusik som spelades där.

Men nu, som en ängel från ovan, som en återuppstånden Messias, som en revolutionär i en diktatur, har en man slagit handen i bordet och sagt att "Nu får det fan i mig vara nog!". Denne frälsare heter Martin Berg och han har tagit till sig uppdraget att sätta stopp för detta helvete, som vissa anställda har fått leva med under hela deras arbetskarriär på lagret. Jag tror att han verkligen kan lyckas, speciellt nu med en yngre och ny chef på jobbet. Må gudarna le i din väg, och för i helvete Martin, misslyckas inte! You're our only hope...without you, there's no future!

Delta Out! Peace!

Patch over!

Sen februarikväll. Månens ljus letade sig fram över Oslos snöklädda gator och på Weekday/Monkis lager satt de, klubbens presidentent och V.President. Det var inte vilken kväll som helst, det var dags för patch over. Den tidigare prospecten från Logent skulle nu bli en riktig medlem i Fabric MC, med tatueringen o hela köret. Eden var svuren och kontraktet blev påskrivet. Jag blev äntligen en del av den verksamhet jag arbetat för i ett halvårstid. The patch over was completed.

Kortfattat har jag alltså skrivit kontrakt för H&M och för Fabrics avdelning på lagret och är alltså inte längre anställd på det bemanningsföretag jag arbetat för tidigare, utan en värdig medlem på jobbet, vilket känns "pretty cyyl", för att citera Cartman!

Jag har även blivit presenterad för svenskarnas "place to be, number one": Qadiz, en liten nattklubb några hundra meter från min lägenhet och även den är pretty cool! Jävligt kul att ha fått prova på Oslos riktiga uteliv ett par helger nu. Gårdagens alkishäng var inte lika najs, men det fick funka. Var en bra kväll i helhet förutom att jag blev butt raped (ursäkta ordvalet mamma) på pokern hos Knotan. Better luck next time, antar jag.

Nästa helg ska jag till Sthlm för att träffa familjen. Det ska med bli jävligt kul! Aja, har inte mkt mer att säga i nuläget.

Catch you on the other side. Piiz!